Västlandasjön har alltid varit en viktig källa till ekonomin för bönderna runt sjön. I samband med sjösänkningar skapades bördig åkermark som gav välstånd åt folket. Fisket har också varit en viktig näring.
Sundänge var alltså en bondgård, bestående av ett flertal byggnader med tillhörande åkrar, ängs- och skogsmark. Idag ser vi "resterna” av gården invid områdets sydöstra hörn, med mangårdsbyggnaden och dess annex. Den sista bonden lämnade gården på femtiotalet, då fastigheten såldes till ett tomtbolag som började exploatera området. På Sundänges marker växte ett fritidsområde fram, med början ett trettiotal tomter i slutet på femtiotalet. Området växte i etapper, en på mitten av sextiotalet och senast i slutet av sextiotalet. Vägar anlades, vattenledningar installerades och båt- och badbryggor byggdes på den mark som förr var Sundänge Gårds domäner. Området idag omfattar alltså den forna gårdens mark.
Namnet Sundänge nämns första gången 1562 då Karin Ottesdotter-Hästhufud medförde gården Sundänge i äktenskapet med fogden Lars Jespersson. Mellan 1859 – 1864 sänkte man Västlandasjöns vattennivå med 120 cm. Vi kan nog tänka oss att marken som utgör trädgård för många av oss uppstod genom denna sjösänkning.
1907 blev Kohlswa Jernverk AB ägare till Sundänge och trakten omkring. De började först med uthyrningar av tomter längs sjösidans norra strand, Övre Våsjön, till brukets anställda. Långt in på 40-talet kunde tomthyran vara 10 kr/år. På 50-talet, då gården Sundänge såldes till ett tomtbolag, började exploateringen av området. På Sundänges marker växte ett fritidsområde fram. Islutet av 50-talet fanns det ca 30 tomter. Området har växt i etapper sedan mitten av sextiotalet. Vägar har anlagts, vattenanläggningar har installerats och båt- och badbryggor byggts på den mark som förr var Sundänge Gårds domäner.
En historieskildring om Sundänge med dess omnejd har författats och sammanställts till en liten skrift. Här berättas om Sundänges födelse, dess betydelse och vilka verksamheter som bedrevs fram till våra dagar.